Skinksmärta

Tack vare lilla dottern och hennes fixa idé att hon inte kan somna om efter kl 00 om hon inte får ligga bredvid mig har resulterat i en öm bak! Detta för att jag legat med rumpan på sängkanten och i tre dagar har jag varit halvt invalid tack vare en svullen muskel i höger skinka.

När ska det räcka med djävulskap för min del!? Först en graviditet full med konstant illamående och massa kräkningar, följt av kamp med amning, följt av mjölkstockning, följt av bröstinflammation och nu är det rumpan. Folk börjar väl snart tro att jag är hypokondriker!

Idag haltade jag mig iallafall iväg till affären då blöjor och modermjölksersättningen började sina här hemma. Det blev en snabbtur med hela familjen, varav ingen verkade uppskatta turen överhuvudtaget. De två minsta protesterade mest och i bilen gällde "skriker inte den ena så skriker den andra", tills jag skrämde upp dom med min sångröst då jag körde lite "Lilla Snigel", "I ett hus" etc för att lugna ner dom lite.

Hur ska jag orka ta hand om båda tjejerna ensam hela dagarna, hela veckorna, när maken går tillbaks till jobbet om exakt 14 dagar!? (Finns det något som heter 3-veckorsblues?)

Dags att diska flaskor, igen. Sedan ska jag lägga mig i soffan och tycka synd om mig själv med min rumpsmärta, huvudvärk och feber.

Är hökmord straffbart!?

Har ett par hökar som bosatt sig i något träd i närheten av oss där dom byggt bo och troligen har ungar. Senaste veckan har dom fört ett JÄKLA liv kan jag säga! Hur en hök kan skrika konstant en hel dag utan att bli hes är ett under i sig, men att en hök (när man inte tror det kan bli värre) kan låta som en fiskmås är ännu mer obegripligt.

Funderar på om hökmord är straffbart eller inte. Som grädde på moset så är Emmisen överdrivet fashinerad av hökarna och har till och med lärt sig att härma deras gälla ljud *suck*.

Jag har världens sötaste små snuttor!

Emmis är för övrigt världens stoltaste storasyster, speciellt när hon fått hålla lillasyster Ida alldeles själv! Ida gick från skrikande till rätt lugn och till och med sovande ett tag där på Emmis mage. En mammas hjärta smälter för mindre!

Idag var första gången jag åkte iväg själv med båda tjejerna. Det blev en tur till Karlstad och sedan till min syster i Forshaga. Tacka vettja syskonvagn, vet inte hur det skulle funka annars att få med sig båda barnen och skötväskor etc dit jag ska.

Samtidigt har jag insett vad mycket enklare livet var rent praktiskt med ett stort barn, men väntar jag bara ett tag så har jag två stora tjejer. Borde inte det vara dubbelt så lätt! (???) *skrattar*.

Fin text

Denna text fick jag av syrran. Tydligen ett kedjebrev, men det var så fint att jag härmar syrran och lägger in det även i min blogg:

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar. Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka. Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova. Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '

Namn

Bebis har troligen fått ett namn nu,
Ida Kristin Persdotter,
med Ida som tilltalsnamn!

Svårt att välja ett namn till en person, hon ska ju bära det resten av sitt liv och trivas med det!

Första inlägget

Efter att ha "bloggat" hela min graviditet på ett annat forum så söker jag mig nu hit då jag inte längre är gravid! För 2 veckor sedan idag så föddes dotter nr 2, som ännu ej fått något namn. Både dotter nr 1, Emelie, och bebis sover gott i sina sängar sedan några timmar tillbaks.

Idag var första dagen jag var iväg själv med lilltjejen. Först för vägning och mätning (imponerande 3730 gram och 53 cm!) och sedan för att storhandla. Detta gick, ja, inte smärtfritt iallafall. Byta blöja och mata hemma. Kommer till affären, bebis är då nerkissad, arg och hungrig. Får ny blöja och mat. Kommer innanför dörrarna på affären, bebis är nerbajjad och arg. Ut igen och ny blöja...igen. In på affären igen. Bebis kräks ner sig lite. Bebis kräks ner sig lite en gång till. Bebis kräkes ner sig och bilbarnstolen REJÄLT! Ibland vill man bara försvinna! Men, vi fick med oss mat och kom hem helskinnade trots allt, men insikten att jag kommer få åka och storhandla med TVÅ barn börjar infinna sig...huh! Får se när man vågar dra med båda tjejerna ensamma.

Två bonusbilder på mina underbara tjejer. Emmis har sin fina klänning på sig och för första gången sedan hon var dryga halvåret gammal så satte jag upp håret på henne i små toffsar.